SFI1A

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Om jag har både profetisk gåva och känner alla hemligheter och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte uppmanade, inte självisk, den brusar inte upp, den vill inte någon något ont. Den finner inte glädjen i orätten, men gläds men sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn, och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Men ännu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av den är kärleken.