När ja äntligen trodde...
När ja äntligen trodde att jag var på väg tillbaka hände en sak som gjorde så att jag kom ner på botten igen...
Jag gjorde fel som tittade men du gjorde fel med det du skrev. Nu kommer det dröja innan ja kommer börja lita igen.. Känns så otroligt jobbigt när du är där borta nu, där hon finns.. Ja är här och vet inte ett skit om vad som händer där..
Det enda ja kan försöka med är att försöka lita på dig fast klumpen i magen säger något helt annat..
Ja behövde verkligen inte det här just nu, har så mycket annat att tänka på!
Dansen gör mig glad!
Att få börja dansa lite igen gör mig så glad, det gör så att jag inte tänker på det lika mycket och dansa bort tankarna är det bästa!
Får det ta den tid det tar?
I Sälen var jag med om en hemsk sak och önskar att jag mådde som förut nu!
Det var en sak som jag aldrig trodde skulle hända mig. Det är en sån sak man bara hör om men som man aldrig tror ska hända en själv.
Jävla efterfester...
Jag försöker att vara glad och stark och när man ser eller träffar mig så märker man nog ingenting.. Men inombords finns det något som gör så otroligt ont.. Trodde man kunde lita på vuxna människor. Trodde det var lugnt att gå på just efterfest eftersom det var en vuxen där. Men skenet bedrar..
Jag känner mig osäker i mig själv nu för tiden och mitt självförtroende som alltid har varit rätt så bra har försvunnit. När någon är för på backar jag undan och får en otrolig klump i magen och vill bara försvinna..
Jag har många som stöttar mig och det tackar jag verkligen för sen finns det också dem som inte förstår mig alls.. Tycker att det är mitt eget fel, att jag är oansvarig som ens gick på efterfest den kvällen..
Frågan är.. får det ta den tid det tar innan ja helt blir mig själv igen?
