Får det ta den tid det tar?
I Sälen var jag med om en hemsk sak och önskar att jag mådde som förut nu!
Det var en sak som jag aldrig trodde skulle hända mig. Det är en sån sak man bara hör om men som man aldrig tror ska hända en själv.
Jävla efterfester...
Jag försöker att vara glad och stark och när man ser eller träffar mig så märker man nog ingenting.. Men inombords finns det något som gör så otroligt ont.. Trodde man kunde lita på vuxna människor. Trodde det var lugnt att gå på just efterfest eftersom det var en vuxen där. Men skenet bedrar..
Jag känner mig osäker i mig själv nu för tiden och mitt självförtroende som alltid har varit rätt så bra har försvunnit. När någon är för på backar jag undan och får en otrolig klump i magen och vill bara försvinna..
Jag har många som stöttar mig och det tackar jag verkligen för sen finns det också dem som inte förstår mig alls.. Tycker att det är mitt eget fel, att jag är oansvarig som ens gick på efterfest den kvällen..
Frågan är.. får det ta den tid det tar innan ja helt blir mig själv igen?
Tankarna kommer och går om varför sånt ska hända, vilket man förstår, viktigast är det att man håller fast vid tanken av att det finns dem som ser dig som du är och vad du är och inte för någon billig brud man sätter på.
Tänker på dig och finns på något sätt hela tiden :)
Alla har vi våra strider men hoppas du vinner din :)
Kul att bloggen rullar igen!
Puss
SV: Tack det värmde!! :)
puss
