Ensamt!

Nu ligger ja ensam i min säng igen... känns så ensamt att sova utan Oskar när man äntligen har vant sig vid det.
Jag hatar det helt enkelt!

Ja kommer aldrig glömma när Oskar skulle sova här första gången... Ja var väldigt nervös för det eftersom att det var den första killen som sov hos mig (måste jag erkänna). Jag har ju sovit med killkompisar men det är så annorlunda. Jag bäddade rent hela sängen, hämtade lika många kuddar till oss båda och varsitt täcke.. Men det jag var mest nervös för det var andedräkten på morgonen och va han skulle tycka om mig utan smink. Jag funderade mycket på om jag skulle springa och borsta tänderna precis när ja hade vaknat men så blev det ju aldrig. Det var ju inte farligt alls, ja som hade oroat mig för det där i flera år...
Nu sover vi under ett täcke, använder dom kuddarna som redan finns i sängen, dreglar, snarkar, tar täcket från varandra, har bestämda platser i sängen, vaknar och ger varandra en stor puss utan att tänka på andedräkten och jag måste erkänna att jag älskar det! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0